Förtalsbloggen - ett hot mot demokratin

Det här är något av en uppföljare på förra inlägget. Jag har observerat ett nytt fenomen: Förtalsbloggen. En person (oftast med indikationer på psykisk störning eller annan åkomma som gör honom eller henne mer eller mindre instabil) som av någon anledning inte gillar någon annan person eller institution (förening, verk, företeelse, vad som helst) startar en blogg och ägnar stora delar av sin tid med att hitta på historier (falska förstås) och publicera dem på bloggen. Som extra bonus sprider sig dessa falska historier som rykten till andra bloggar, gärna genom att förtalsbloggaren (under annat namn för att inte direkt bli genomskådad refererar till sina egna blogginlägg i kommentarer till andra bloggar).

Om två eller fler personer hyser agg mot samma tredje man kan det bli riktigt spännande. Då inträffar en förtalsrundgång. De två förtalsbloggarna i samverkan kan hänvisa till varandra och på så sätt ge sken av att ha lite substans i sina påhittade historier.

Hur är då detta ett hot mot demokratin? I en ideal värld skulle förstås den genomsnittlige medborgaren genomskåda taktiken ganska snabbt. Men så enkelt är det tyvärr inte. Förtalsbloggare är ofta duktiga på att byta skepnader och att lura mediafolk att de rykten som sprids är sanna, eller i alla fall värda att skriva om. På så sätt får de falska ryktena stor spridning, och genom att de faktiskt publiceras också ett visst sken av pålitlighet. Häri ligger hotet. Medborgaren översvämmas med falsk information, och det blir i loppet väldigt svårt att veta vad som är sant, eller att över huvud taget orka bry sig.